Saga, en före detta mentalpatient, bor i källaren hos ett prästpar. Att hon bor där är en del av återanpassningen till livet utanför sjukhusväggarna.
Dagarna går långsamt framåt. Sagas enda kontakt med omvärlden är prästfrun. Ibland för de samtal, och Saga skriver i sin anteckningsbok. Prästen står utanför deras umgänge. För honom har det alltid varit naturligt att vara husets överhuvud. När Saga och frun samtalar på egen hand förlorar han kontrollen och reagerar med ilska och hotelser.
Saga bär med sig ett smärtsamt förflutet, men även ett ljust minne av sin döde fars frihetslängtan. Den instängda och hotfulla atmosfären i prästgården är inte hela hennes liv. Hon vet att livet kan innehålla något annat än den ängslan för vad omgivningen tycker och tänker som prästen ger uttryck för.
I Margareta Lindholms berättelse varvas nuet med tillbakablickar. Boken är tankeväckande och följer med läsaren långt efter att sista ordet är läst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar